Historia

Rasens historia

Staffordshire Bullterriern, också känd som staffe, staff eller stafford.  Är en medelstor terrier som härstammar från den gamla typen av den engelska bulldogen. Under 1700-talet användes dessa bulldogs i en ”sport” som kallades bullbaiting – det var tyvärr en populär sport bland befolkningen. Lite senare, runt slutet av 1700-talet, blev det mer populärt med ”dog figtning” och till detta passade inte bulldogens kropp lika bra till, utan här behövdes en mer smidigare kropp och därför började man här avla fram en hund med en kroppstyp som passade denna ”sport” mycket bättre. Man ville avla fram en hund som var modig, kvick, stark och smidig och avlade därför in en eller flera av dåtidens terriers för att få en hund mer anpassad för denna brutala sport. Hundarna fick ett annat utseende och började kallas i folkmun för ”Bull and terriers”.


Man kan ju undra hur en sådan här blodig historia kan ha gjort staffen till en av sveriges populäraste sällskaps och familjehundar?


Om man nu tänker att den viktigaste egenskapen för denna typ av hund, är att den är modig, dessa egenskaper lönade sig alltså mycket bättre än aggressivitet. (En aggressiv hund tar ut sin energi mycket fortare om den slåss, då den går in med känsla – medans en hund som går in för jakt – håller sig mycket bättre.) Och just arvet efter dessa modiga hundar, som sällan startar bråk – har skapat en modig hund som i mycket större utsträckning har större tålamod med sin omgivning, t ex i en barnfamilj med stojiga barn än en feg hund. En modig hund biter mycket sällan.


De hundar som var mer aggressiva än modiga blev aldrig särskilt långlivade i denna sport – eller på något annat sätt heller. Dessutom var hunden tvungen att ha mycket mänsklig kontakt vid hundslagsmålen – då ägaren eller en människa som är helt främmande för hunden – skulle kunna gå in i ringen, avbryta slagsmålen och plocka med sin hund. Detta skulle aldrig gå, om hunden hade varit aggressiv mot människor. Det sägs att hunden kunde forslas hem i barnvagnen tillsammans med barnen och detta hade inte gått om hundarna inte varit pålitliga, stabila och vänliga. Denna populära sport ”Dog Fighting” pågick i alla samhällsskikt och i det fattigaste familjerna skattades dessa hundar högt. Hos dem användes hundarna även som råttfångare och kunde genom dessa arrangerade slagsmålen dra in pengar till familjerna. Dessa hundslagsmål förbjöds 1835.



Bull and Terrier

Det var när denna sport förbjöds, som tanken föddes på att kunna behålla denna ras och göra den godkänd. Användningsområdet skulle vara utställning och sällskap och detta har varit dess användningsområde sen dess. Man ville självklart behålla rasens bästa egenskaper, medan dem mindre smickrande egenskaperna – skulle slipas bort eller iallafall rundas av en bit.


Precis som nu, premierades inte aggressivitet och hårdhet hos hundarna, utan det skedde en selektiv avel där man försökte behålla rasens modiga, stabila lynne.


Många av dessa ”Bull and Terriers” fanns i Black Country – ett större industri- och kolgruveområde i Midlands, där Staffordshire ingår. Området var barnrikt och tättbefolkat. Det var förmodligen hundarnas vänliga sätt, dess kärlek till familjen och i synnerhet till barn – som gjorde att denna ras inte hann dö ut under de 100 åren som passerade från rasförbudet 1835 till det år som Staffordshire Bullterriern godkändes som ras – 1935.


Staffordshire Bullterrier


Hunden som fick stå som modell för standarden var ”Jim the Dandy”, och från det år rasen fick sitt rasnamn och till sin rasstandard (1935-1938) så skedde en inmönsring av hundar till denna nya ras. Hundarna liknade standarden, men var mycket varierande både genetisk och även färg och storleksmässigt.

År 1938 stängdes stamboken och den innehöll nu 617 hundar, standarden reviderades 1948 och efter det var ståndöron inte tillåtna och färgen blå blev godkänd. (då fanns 2.456 st staffar registrerade)

Man ville även få rasen mer kompakt och detta ville man nå när man sänkte den önskvärda höjden från 38,1-45,7 till mellan 35,6-40,6cm, och man lade till att ”höjden ska vara i proportion till vikten”! Man behöll vikten, fast man minskade både höjdspannen och maxhöjden. Nästa revidering skedde 1987 och där anpassade man rasstandarden efter den standard som fanns hos den Engelska Kennelklubben.

1963 registrerades den första staffordshire bullterriern i Sverige och 1966 reggades den första i valpkullen som föddes i Sverige.


Rasklubben SSBTK

Den Svenska Staffordshire Bullterrier Klubben bildades den 23 februari 1991, tidigare hade registreringssiffror legat på kring 10-15hundar per år, men det år rasklubben bildades, registrerades 60st hundar.

Staffordshire Bullterriern har fått ordentligt fäste i Sverige i dag, liksom runt om i resten av världen och är i dag en av dem 20 mest förekommande raserna här i landet. Den har även blivit den oerhört populär inom utställning och dra ofta mycket höga anmälningssiffror.

Den ses nu även mycket ute på våra hundklubbar runt om i landet inom olika hundsporter! I allt från, bruks, lydnad, rallylydnad, agility och viltspår!


Egenskaper/mentalitet

Fram till juli 2010 har 540st individer genomfört en MH-beskrivning och fram till dess har ingen avbrutit pga oaccetabelt beteende! Tack var sitt trevliga, öppna, glada och stabila temperament, så är det just som en högt uppskattad familjemedlem som dem har rönt sin största framgång!

En staffe är som nöjdast om den får vara med sin familj, ligga och mysa i soffan, får vara nära och få följa med på vilka aktiviteter som erbjuds – även om dem föredrar att ligga inne på soffan om det regnar. Staffen är en ömhetstörstande, förarvek, humoristisk och energisk glädjespridare och som ska vara en social, aktiv och positiv ras!

Purus vitae dolor ut eu - Urna pulvinar suspendisse